Lennies Tv-spelsblogg

Recension - Thunderforce IV

Vilket fynd. Efter att ha spelat sönder Thunderforce 2 till förbannelse, hittar man detta för ynka 100kr på en marknad. Blev alldeles till mig. Shoot em up har alltid varit en favoritgenre hos mig. Det är någonting med det väldigt primala i shooters, akta dig för allt och skjut. Funkar bra. Som en ständig finslipning av reflex och instinkt. På senare har shoot em up-genren utvecklats något fenomenalt. Allt från Ikarugas Mindboggling skifte av färger till bulletrain-helvetena från den japanska indiescenen. Det är skönt att ha något oldschool att förankra sig i. Ett hederligt spel där de enda reglerna är att undvika skotten!

När thunderforce III släpptes tog grafiken ett bra hopp framåt i design och kvalitet. Nr 2 var inte dåligt på några sätt alls, tyvärr lite platt och oinspirerande dock. När väl Nr 4 sattes igång för första gången på min tv var det en orgie i parallelt scrollande plan och färger. Bullets och powerups, täckande objekt och fiender. Mycket av allt! Banorna är mycket imponerande med sin scrollningshöjd. 
Det är ungefär 1 skärm åt vardera hållet man har att leka med, dvs 3 skärmars höjd på de flesta banor. 
Mycket att hålla reda på, samtidigt en större känsla av frihet och risktagande.

Soundtracket som ackompanjerar skjutandet är himmelskt. En riktigt lyckad upptempo pop som framhäver hardcore-action. Synth-slingorna omfamnar nästan skeppet och blir som en del av din arsenal, en sinnesstämningshöjare utan matchning. Några av låtarna är tillräckligt bra för att ha fått föräras en plats på min mobiltelefon. 
Tyvärr är det nog inte många som kommer känna igen dem när det ringer, utan bara mer tycka det är en bra låt.

Summa dumma: Jag har aldrig satt tänder riktigt djupt i Thunderforce 5, efter att ha fått tag på del 3 för några månader sedan kan jag nu säga att Thunderforce IV är den bästa delen hittils och ifall man gillar shoot em up är detta ett riktigt bra val. 
Ett av mina top 5 favoritspel till megadriven.

Recension - Castlevania

Den dagen min kamrat och hans flickvän kom hem till mig med en påse Megadrive-spel var en glad dag. Utan förvarning dök de upp, med denna guldklump till påse. Inuti den magiska kitteln fanns många höjdarspel, bl.a. Prince of persia och detta. Jag hade aldrig spelat Castlevaniat till Megadrivet innan men hört mycket gott. Efter att ha sträckspelat det 3h dagen efteråt insåg jag att alla löften hade infriats och en klassiker var född hos mig. Jag har faktiskt aldrig spelat Rondo of blood till pc-engine vilket resulterar i att detta enligt mig det bästa "klassiska" Castlevania-spelet som existerar. Och med klassiska menar jag såklart Castlevania med ett nivå-upplägg istället för koncentration på utforskning som i Symphony of the night.

Det är svårt att koncentrera sig på en bra början när det kommer till upplägg gentemot spelet. Man är lite sådär härligt sprallig och vill att alla skall bara spela det för att själva få uppleva det roliga en själv har fått genomgå. Castlevania 3 till Nes började med att ha flera valbara karaktärer att spela med, det fördes över till detta då man har två stycken olika karaktärer att välja mellan. En med piska och en med en hillebard. Varje karaktär har sin lilla specialare.

Grafiken är väldigt välgjord och klar. De har lyckats använda megadrivens väldigt begränsade färgpalett till ett maximum man sällan sett tidigare. Ett av få spel som har bättre grafik är Alien Soldier, det är ett av FÅ. När väl actionen börjar rulla vet man att det är ett Castlevania-spel. Allting stämmer överrens, färgsättning, fiender och animationer. På många banor vågar de ta ut svängarna och skapa närapå episka bilder. Leta t.ex. upp bilden från Bana 2 där karaktären står på toppen av en ruin precis framför en solnedgång. Allt blir starkare av den härliga spegeleffekten av vattnet som höjs och sänks i snabb takt precis nedanför karaktären. Ett annat riktigt vacker plats är klocktornet med alla kugghjul. Ett klassiskt ställe som har återkommit i många spel. Väl värt att ta en titt på.

Michiru Yamane, även mer känd som kvinnan bakom soundtracket till Symphony of the night, har även gjort soundtracket här. Jag har ett svagt minne av att detta var för övrigt hennes första Castlevania. Precis som i Symphony of the night har hon gjort ett makalöst bra jobb med att sätta stämningen. Musiken levererar på en ovanligt bra nivå. Mängder av härliga synth-stråkar och orglar som pumpar ut mastodontaktiga stycken. Finns två låtar i spelet som ligger under min "best castlevania tunes EVAH". Mycket mäktigt.

Summering deluxe kompromisslös:
Det bästa klassiska castlevania. Så enkelt är det. Härlig bandesign med massa coola specialeffekter för att vara megadrive. Det roterande och skakande tornet, bana 2 där vattnet höjs och sänks med sin härliga spegeleffekt eller varför inte första bossen som via sitt ylande spränger glasrutorna till ett vimmel av skärvor som trillar ner över vår hjältes huvud. En rolig sak är att spelet inte är riktigt likadant med båda karaktärerna, de tvingas ta olika rutter pga sina specialare. Kontrollen är väldigt exakt och ger fullt duglig kontroll, det enda man kan klaga på är det klassiska castlevania-hoppet, man kan inte få upp rörelse på karaktären ifall man gör sitt hopp stillaståendes. Det hade inte varit fel med fler intressant andrahandsvapen. Spelet är kanske lite väl lätt likaså. Några väldigt lätta negativa aspekter på ett annars mycket bra spel. Inget som tynger ner slutsumman: Bör spelas omedelbart!

Kolla bara! Den ligger ju och spelar tv-spel. Vid tillfället bilden togs spöade kissen mig i Tekken 5, utan att tita på tv:n. Fabulöst! Magnifikt!

Jobbet gick hyfsat bra igår. Fick ta mina första skarpa samtal. Såklart fick jag fråga en massa och härja med mina arbetskamrater, i slutändan gick det nog an. Väl hemma förberedde jag en dag av slappande och kamrat Luk. Han ringde och frågade ifall han kunde sova hos mitt då han var tvungen att komma till jobbet i tid nästa dag. Båda vi vet hurdan den andra personen är när det gäller tider. Jag är ett tid-freak och Luk är anti tid-freak.

Under kvällen som fortlöpte glodde vi lite på tv, spelade tv-spel, käkade gott och allmänt umgicks. Satt och skrev gårdagens recension. Drog fram lite nostalgiska minnen, fick sortera lite i dem för att få en objektiv åsikt (yeah right)

Glodde på något program som hette "Shoplifters caught on camera". Det lät alldeles för dajligt för att låta bli, tyvärr var det inte i närheten lika dajligt som det lät. Stängde av efter halva.

somnade runt 00.30-00.40. Klockan 06.00 eller något (minnet runt den tiden är lite diffust) ringde lukas väckarklocka. Började genast skrika om hur han skulle stänga av den innan jag blev alldeles för upprörd och tryckte in den i någons öppning. "Vaddå?" undrade Luk och skrattade. 3 sekunder senare sov han igen. 10 minuter senare vaknade jag och skrek lite till på honom. Till slut fick han tummarna ur röven och begav sig. Kunde fortsätta sova i nästan en timme till. Åter till jobbet sedan!

Recension - Decap Attack och/eller Majikaru Hashito no Butsutobi Turbo! Daibouken


Spelet har en ovanligt stark bakgrund hos mig. Lånade detta av faderns kamrat, i samma batch som bl.a. Toki (kommer recension en annan gång på det). Men nu till hela plottwisten.
Jag avslöjar den tidigt, (inte som shamahamalamalayan) fast detta är samma spel som jag lånade och avnjöt som bara den när jag var liten är det ändå inte samma spel. Hur? Jo! I bästa Doki doki panic-stil har de ändrat den från det japanska orginalet till nästan ett annat spel här i europa (och usa). Jag hade antagligen lånat en bootleg av den japanska versionen. Otroligt roligt spel. Vilken besvikelse då jag lyckligt ovetande inkasserade detta spelet för att sedan upptäcka spelmekaniken är likadant som mitt favoritspel från barndomen. Forskade mer i dess mörka hemlighet bara för att upptäcka faktumet. Det är samma spel, fast oerhört mycket sämre! Spelade precis det japanska orginalet i någon timme. Mycket bra. Satte därefter igång Decap attack. Mycket tråkigt val jag gjorde där. Usch.

Ok, om ni inte har fått klart för er ännu:
Japanska versionen = bra!
Europeiska/amerikanska = Kasst
Majikaru Hashito no Butsutobi Turbo! Daibouken = bra!
Decap Attack = kasst

Hädanefter kallas den japanska versionen för Turbo! Vill inte orsaka onödiga slitningar på min hand.

Turbo! är fullkomligt lysande plattformshoppande. Karaktären har något äggformat med sig som slängs på fienderna. Ungefär samma funktion som en bumerang förutom att när ägget landat är det som att han funderar i några sekunder på om han skall återvända till sin mästare. Man tål endast en träff, vilket ger det lite utmaning. Det finns sätt att komma undan en-träff-döden. I massa påsk Ö statyer finner man diverse anabola steroider och antagligen högst illegala piller. Väl upplockade kan man gå in i en meny och aktivera dem. Nackdelen när jag var liten, och allra högst fortfarande är, är min bristande kunskap i det japanska språket. Alla objekt man kan aktivera i menyn har en funktion, det var bara till att sätta igång att experimentera och sedan skriva upp resultatet på en lapp. Kommer starkt ihåg denna lapp som jag då ansåg vara lösningen på universums problem

Men...

Vad har de då gjort med den europeisk/amerikanska versionen?

Jo, de har slaktat den totalt.
Ändrat all grafik i spelet, vad jag har upptäckt hittils. Ändrat all musik. Alla ljudeffekter. Allt förutom själva spelmekaniken.

Grafik


Turbo!:
Grafiken i orginalet var det som gav spelet en stor del av sin charm, enkla tecknade bakgrunder med härlig stil. Charmig prins med diverse härliga kamrater och ett stort utval av bossar och bisarra fiender.

Decap Attack:
Plottrigt försök till ett skräckspel. Plottrigt som i att det verkligen är plottrigt. Grafiken är mestadels brun, otydlig och oerhört tråkig. Huvudkaraktären är utbytt till en mumie. Ägget som prinsen hade med sig är ändrat till ett huvud man kastar. Dessutom har man inte huvudet från början här. Animationerna är väl däremot likvärdiga spelen mellan.

Musik

Turbo!:
Trevlig midipop som är typiskt japanskt glad. Låter nästan lite arabiskt ibland. bra trummor.

Decap Attack:
Sunkigt försök till något skräckliknande. Blir bättre längre in i spelet, tyvärr inte tillräckligt snabbt. Största fördelen är att trummorna nästan är lika bra.

Summa summerum deluxe:
Spela det japanska orginalet. Ta den extra tiden det tar för att lista ut menyerna. Det är värt det. Ta en titt på screenshotsen nedanför för att se skillnaderna. Decap Attack är väl i sig inget dåligt spel, däremot bleknar det i jämförelse med sitt orginal. Sin fader. Sin överman. Skandal egentligen. Jag vet inte vad de som tog beslutet sysslade med! Vad jag vet är att de gjorde helt fel! Damn them, hade bara behövt få hit en översatt version.
Scheisse också.

Nåväl.

Jag behöver inte skilja dem åt, ni ser det själva. Jag har till och med blandat bilderna, för att ni ännu lättare skall se hur stor skillnaden är.

Jag ser varken ditt namn på mitt bord eller pennstället Smorrebrodet! Det resulterar i att de 3 blyertsstiftpennorna, 2 standard blyertspenna, 2 bläckpennor, 1 suddigum och 1st femtioöring är mina! MINA TO DO WHAT I WANT WITH AS I PLEASE!

Steg upp lite tidigare imorse och gjorde en dajlig pastasallad till jobbet på de överblivna makaronerna sedan den delikata makaron/köttfärsgrytan igår. Fick ju även se säsongspremiären på House md! Mycket mäktigt. Jag spoilar lite här, skall han bestämma sig för att fortsätta utan ett team?

Ikväll blir det förhoppningsvis en recension. Hade verkligen för många saker att hitta på igår.

Snart är det dags för mig att sätta igång med skarpa samtal här på jobbet, skall bli dajligt att se vad det är för några som ringer och härjar med mig!

Det är något skumt. Jag kan fan inte sova normalt. När jag vill sova kan jag inte och när jag inte vill sova somnar jag snabbare än tofte äter en kebebtallrik hos mig. Blir galen. Nej, det blir jag inte alls, långt ifrån. Det hade ju ändå varit dajligt med lite normala dygnsrytm. THIS IS THE RHYTHM OF THE NIGHT! osv. Blev ingen recension idag heller. Glömde bort att det var "dajliga-tv-serier-som-man-tankar-hem-från-nätet-dag". Nya säsongen av House md. Började dajligt.

Klarade av Sonic rush adventure till ds med det "bra" slutet igår. Hade bara sista sistabossen kvar, sparad sedan innan. Var ett djävla slit att låsa upp de två sista questsen för att få Blazes Sol emeralds. När väl det var klart sattes en specialsekvens igång. Nu har jag kanske 20-30 missions kvar dock, måste ha reda på vad det sista fortfarande ej upplåste missionet är, kanske ännu bättre slut? Och vad skall man sedan spela om kvällarna?

Sitter på lunch och slappar. Gött! Bubbelvattnet är riktigt gott här. Skönt att slippa släpa med sig stora 1½L flarror till jobbet. Bekvämt att bara ta ett glas med sig till bordet istället. Någon har lagt en femtioöring i mitt pennställ. Schysst. Bara 9 till sedan är det en cola!

Min röst brast när jag sjöng med. Helt. I would so have manbabies with him!

Som de flesta vet är jag ett HUEG David Bowie fan.  

Edit: Jag slänger fan in flera bra live-versioner.









"THIS CHAOS IS KILLING ME!"

Urrk, varit trött idag. När jag stod och väntade på bussen hem efter jobbet dök Smorrebroedets föräldrar upp och plockade upp mig. De skulle förbi mitt, fick åka med dem. Det var roligt att snacka lite med dem. Visade sig att hans pappa var god kamrat med min morfar. Underhållande.

Luk dök förbi sedan, skaffat en billig laptop. Suttit och confat den lite idag. Mycket trevlig laptop för att vara så gammal. Har ni sett det nya Family guy-avsnittet? Mycket dajligt. Vi tog en pizza och glodde på tv. Gött som fan. Sedan ungefär 3 sek efter jag hade tagit sista biten på min pizza somnade jag. Sov i nästan en timme. Det var också gött. Men kanske inte bra. Blir ingen recension idag. Tar det imorgon. För trött just nu. Åter till att göra...ingenting? Nej, läsa igenom lite av lathundarna jag fick från arbetet idag. Känns som att just de är de viktigaste man kan öva sig med inför jobbet.

Klockan är 00.03 och jag har fortfarande varken beställt eller köpt Halo 3. Är inte direkt sugen på det. Man köper knappast spelet för storyn (den har varit bläh hittils) eller själva singleplayer-delen överhuvudtaget (den har också varit bleh hittils). Man skall köpa Halo 3 för multiplayern. Om den nu bara inte hade varit så lika Halo 2 hade jag kanske suttit med ett ex. Istället fick det bli Dirt till att släcka min nytt-spel-törst som kokar upp likt vampyrers hunger efter färskt människorblod.

Nej, dags att sova. Snart tid att umgås med de trevliga människorna på mitt jobb igen! Det och dricka bubbelvatten/cola.

Recension - Two crude dudes


För en gångs skull har jag koll på vad spelet handlar om, jag till och med vet istortsett hela introt utantill! Varför? För att det är mäkta mäktigt! Därför! För lyxighetensskull har jag screenshotat hela introt åt er. Alla förtjänar att ta del av detta. Jag menar. Two crude dudes! Efter en postapokalyptiskt historia (om man skall vara lite lagd åt konspirationsteorierna så ser man på screenshotsen twin towers, ni vet 9-11 och allt det!) är det dags för bröderna(?) att röja upp i staden. Hmmm. Misstänker att vissa visste något om vissa saker innan andra visste något om vissa personers vetande. Nej, nog. Man är inhyrd av regeringen till att ta ner ett kriminellt syndikat. Man får mycket pengar! Man får slåss! Det tackar man inte nej till.

Grafiken ser fortfarande grym ut. Det är något särskilt med designen på figurerna och miljöerna som tilltalar mig. En grovt karikatyrisk stil...kanske? Svårt att förklara. Realism blandat med tecknat. Spelets väldigt trashiga/cyberpunk-aktiga miljö är en höjdare och riktigt välgjort Gamla skyltar, olika klotter (men wtf här lite. Bland klottret kan man hitta texten "Bananas", "kiss" och "cyber" för att nämna några. Det är häftigt att skriva Bananas!) Ibland blir färgerna nästan lite pastellaktiga, eller inte ibland, väldigt ofta. Säkert tecken på 90-tals apokalyptisk cyberpunk? Några nackdelar finns fortfarande. Figurernas leder verkar ha rostat ihop till att enbart kunna visa kroppsdelarna i vinklar som innehåller siffrorna 45 och 90. Likaså finns det inget mellanting eller flyt i utsträckning eller inhämtning av lemmarna. On eller off. Ute eller inne...armar och ben bl.a. inte som ni kanske tänkte på, penisar. Sådan är inte jag. Skulle aldrig falla mig in att skämta om penisar mitt i en recension.

Hela det maffiga slaget genom banorna ackopanjeras av ett ovanligt bra soundtrack. Kan närmast liknas vid lite tidiga slutet på 80-talets hiphop drumsnare och baskagge beats. Trummljuden är bra och är tunga. Finns några schyssta solo-partier i musiken. Midi-synthen får även den arbeta för sin lön. Mycket variation i upplägget av låtarna, att de inte låter likadant hela tiden märker man väldigt tydligt. Soundtracket förtjänar nästan toppbetyg. Särskilt om man är förtjust i mdns ljudchip.

Summa totalis: Det bjuds på många överraskningar och variation då det mesta i miljöerna går att använda till antingen slagträ eller ett objekt till att kastas. Eftersom man är Arnold på steroider (as in real life? Och edderf, nej jag menar inte det) är det inga problem att lyfta upp skrothögen till bil som ligger på vissa banor. 
Inte heller de stora stora stenbumblingarna är några problem och vid kastning flyger objekten i bisarra helt parallela flygbanor där tyndkraft ej verkar spela någon roll alls. En av mina favoritsysslor i spelet är att antingen plocka upp min kamrats spelkaraktär (har jag nämnt att spelet har co-op och är helt extremt lysande?) och kasta honom på de dvärg-hunchbacks som springer runt eller plocka upp en av de nyss nämnda dvärg-hunchbacks och kasta honom på min kamrats spelkaraktär. Det finns Gorillamänniskor i tighta gula jumpsuits. Mäktigt, underligt och fantastiskt roligt!

Höga poäng, höga poäng! Ett spel man måste spela om man gillar beat em up! Otroligt bra!

Glöm inte att spöa glamrockselvisindianajonesfetishs&m-bossen i slutet på bana ett!

Kom hem för en liten stund sedan efter första dagen på Wm-Data. Det verkar vara ett dajligt jobb. Mycket att lära sig. Mycket mycket mycket. Men underhållande. Grymt schysst "team" man har hamnat i. Fungerade bra med allihopa. Bara för att jag kom dit var det den lugnaste dagen på länge. Fick inte lära mig mycket idag då det inte var så mycket action. Imorgon blir det förhoppningsvis ändring på det. Lunchade på viking. Hyfsad Kebabtallrik. Smörrebrodet tittade förbi med sin dvärg för att kolla att allting var ok med mig. Såklart det var.

När man kommer hem upptäcker man att internet strular på min dator, suck, vad är det för tacksamhet!?

Väckarklockan ringer om 5h 30 minuter. Borde lägga sig, skall till och med lägga mig...snart. Det brukar vara såhär för mig. Sista natten innan nya jobbet är man per automatik uppe i varv. Lite av nervositet och mycket för att man brukar kanske inte lägga sig tidigt. Har förberett det mesta inför morgondagen. Bara några mackor som behövs tas med också. Nej, helt rätt, nu skall jag minsann lägga mig...och spela Sonic. HELL YEAH! NEW WORK TOMORROW!

Recension - Battletoads

Ambient warfare-frogs. 
Battletoads. 
Ett otroligt harvat beat em up som handlar om tja, vad handlar det om?

Ingen aning! Har aldrig tittat igenom introt på Megadrive-versionen. Jag äger även Gameboy-versionen, även där har jag ingen aning om varför man strider sig igenom ett halvdussintalet banor. Känns som att det inte är särskilt viktigt här. Battletoads, är det ett försök att rida på vågen som kom iom Turtles? Högst troligt. Spelet är gjort av Rare - mer kända med spel som R.C pro am 1 och 2, Donkey kong Country (100/100 Superplay) Lunar jetman och Snake Rattle n Roll. Senare även kända för skräp som t.ex. Perfect dark zero. Bleh.

Ivarjefall. Ett beat em up som mest fick berömmelse för sina tecknadefilm-inslag i form av händer och fötter som förstorades i slutet på slagkombinationer. Ett annat skäl till berömmelsen är/var att det är fruktat svårt. Det stämmer, spelet är svårt, mycket svårt! Gameboy-versionen som jag har spenderat mest timmar på av megadrive och gameboy-versionen var fruktat svår. Spelet till Md verkar definitivt inte vara lättare då jag börjar få slut på mina liv på bana 4. Alltid bana 4. Mitt mål är att erövra spelet komplett en vacker dag. Den dagen kommer troligtvis aldrig att infinna sig.

När man spelar finns det vissa saker man genast lägger märke till. Färgsättningen är ovanligt platt. Miljöerna är väldigt väldigt enformiga under samma nivå. Fullt av elaka hopp som designers har lagt dit enbart för att kunna få höra tusentals barn skrika sig hesa av frustration. Precis sådana här spel var det som formade mig som gamer. Spel med hardcore-utmaning. Gamers är fan för klena idag (nej, jag skall inte in på detta ämnet igen).
Animationerna är lite sådär naivt småroliga. Med de tecknade inslagen av händer och fötter som förstoras beroendes på situationen och slagkombinationerna. I övrigt är det absolut inget speciellt, ytterst medel inom det grafiska området.

Musiken existerar men varken berör eller stör, mer behövs inte sägas.

Summa summarum: Det är svårt! Folk har dött för mindre. Ifall man skall spela det skall man spela det tillsammans med någon. Co-op gör det oerhört mycket mer underhållande. Skall lägga det på någon slags lista är det precis under streets of rage 3 (singleplayer) när det kommer till underhållning. Co-op is the way to go. Finns betydligt bättre spel inom beat em up genren.
På grund av det bisarra temat och utmaningen har det uppnått kultstatus. Jag ifrågasätter inte kultstatusen då det bisarra alltid tilltalar mig på ett eller annat sätt. Kanske mer än ni ville veta? Mooaahahahaha!
Jag säger: Ge det en chans och se ifall det tilltalar dig! Bana 3! Den förbannade bana 3! Den med jetski. Fy fan för den!

Which game is this?
Battletoads!

Ja. Var ju meningen att en ny recension skulle trilla upp igår. Så blev icke fallet. Fastnade framför Dirt. Har planerat att fylla ut tiden mellan 20.00-21.00 med att skriva den nya recensionen. Förhoppningsvis är den då uppe innan de nya avsnitten av Mythbusters.

Glodde på den sista Star trek-filmen Rooten hade igår, Star trek: Insurrection. Rätt schysst. Bättre än den senaste star trek-filmen vars namn undviker mig nu. Lika bra det. Vill ej komma ihåg. GLÖM DEN!

Hade glömt bort hur mycket jag gillade Rumble in the Bronx med Jackie Chan! Kommer skriva en recension inatt likaså. Postar den förhoppningsvis före systemunderhållet kl 02 här på blogg.se. Reklampaus över, åter till filmen!

När jag fick beskedet om att jag fått jobbet blev det firande. Första sättet att fira var genom att plocka upp en nerkyld fin årgångs cocacola. Sätt nr. 2 var att ringa till morsan och be henne plocka upp ett spel åt mig som jag haft ögonen på länge. Fick även be henne att köpa ett busskort inför pendlingen som börjar på måndag. Spelet i fråga var Colin McRae Dirt.


Hittils har spelet varit mycket mycket underhållande. Körkänslan är enorm, likaså fartkänslan. Var längesedan (någonsin?) det var ett spel där hastighetsmätaren överrenstämde med fartkänslan. När man åker i 100 km/h känns det verkligen så. Mycket bra. 

Fick även fira mina och Smörrebrödets många segrar i dagens omgångar av Warhawk. Vi börjar bli överjävliga på det. Ivarjefall när vi kör splitscreen med egen server...

Deceiver dök upp på kvällen och njöt av en pizza samtidigt som vi glodde på Star Trek: Generations på dvd. Kanske inte den bästa filmen men fullt duglig.

Har hittat ett nytt spel att spela mig till sömns med. Innan var det puzzle quest, nu är det Sonic rush adventure. Kör några missions varje gång man skall sova. Rätt underhållande. Tyvärr har de tappat bort det här med riktigt bra bandesign efter sonic + knuckles. Synd. Nu blir det just Sonic time.

Glo på denna rent underbara musikvideo, fenomenal! Bästa blåsfisken EVAH!



I know what you´re trying to say, you´re trying to say it´s "business time"

Jag vill rikta ett ärligt och uppriktigt stort tack till alla parter som har lagt sina nävar och/eller fingrar i spelet för att få in mig på Wm-Data. Jag säger tusen tack till er alla! Nu hoppas jag bara att jag trivs och att det kommer funka bra!

Japp, då har man en 6 månaders projektanställning på wmdata! WOOHOOO! Secrets is over now!

Smörrebrödet ligger och sover i min soffa. Han har förtjänat det efter en hård dags arbete. Kan dra lite snabbt om min dag. Inbefann mig i bromölla klockan 0900. Ringde till Luk 09.35 och väckte honom. Chansade på att han flexade lite på sin arbetstid idag, korrekt som jag var åkte jag hem i hans bil runt 10.00 och snackade lite snabbt skit med honom. Annars har det varit en rejäl vilodag för mig.

Min pigghet hade försvunnit någonstans och lagt sig där för att inte hittas. Smörrebrödet dök upp vid 14.30, tjötat, glott på film, spelat Warhawk. Luk dök upp vid 19-20-tiden. Käkade pizza och glodde på Star Trek. Sedan anlände Richie. Lite tugg med honom och sedan var det hemfärd för Luk och richie. Inte gjort alls mycket idag, men känns som en väldigt lyckad dag.

Smörrebrödet sover i min soffa och ser puttenuttig ut. Man blir nästan sugen på att olla honom! Men nej, jag står antagligen i skuld till honom. Då får man vara snäll!

Recension - Blaster Master

Omröstning gav sitt klara svar. 2 Röster på Blaster Master och ärligt talat, det spelet förtjänar fan de rösterna.

Blaster Master imponerar oerhört mycket, hårt och direkt. Allt från det överdrivna flummiga introt (groda som trillar ner vid toxic waste, muteras, springer iväg, grodans ägare hittar bil, kör efter) som för övrigt är helt ändrat från den japanska versionen. Där var det något tråkigt rymdsåpa-aktigt med invasioner...pfft. Vem vill ha invasioner när man kan få muterade djur istället! Nåväl. När jag valde att granska spelet tog jag av mig mina rosa nostalgiglasögon helt. Spelet skulle få sig en rejäl omgång. Antingen jag fortfarande glasögonen på mig eller är spelet helt enkelt så fantastiskt superbra som jag kom ihåg det.

2d plattformsaction kombinerat med fågelvinkelsaction a la Bomberman. Spelaren styr sin lilla bil som egentligen inte
alls är liten, tror knappt den kan kallas för bil heller. Den hoppar värre än den värst pimpade Xzibit-bilen! Detta plus en takmonterad kanon. Jag är kär! Senare i spelet får man modifiera sin Xzibit-bil till att kunna sväva. Mycket mäktigt. Under tiden man cruisar med sin kärra kan man genom
en enkel knapptryckning välja att låta bilens förare hoppa ut och glida
omkring lite i sin extremt coola jumpsuit och motorcykelhjälm. Varning! Alla monster är extremt stora
och jobbiga utan din bil till försvar. Endast att rekommendera då man hittar nya grott-ingångar där man måste utforska. Vid ingång i grottor ändras vyn från sidscrollande till fågelvinkelsaction. Plötsligt blir spelet ett shoot em up inomhus! WOOT! HARDCORE ACTION! Bossarna har en speciell plats i mitt hjärta för de epilepsi-framkallande färgerna de får när de blir besegrade. Dåtidens crack för 11-12åringar.

Krispigheten och designen är riktigt bra här. Fler spel skulle våga satsa på det lite mer mystiska temat. Det funkar väldigt bra här med skogar och giftiga sankmarker. Första gången man måste ta sitt Leap of faith ner under vattnet är mäktigt. Kul att de vågar utmana spelaren lite. Få hans chansning till att kännas hjältemodig. Bra jobb. Absolut inget att klaga på angående grafiken. Tvärtom. Den är underbar. Charmiga pixlar deluxe!

Spelets stämning höjs X antal gånger (infoga fri formel var summa är siffran 5) av den riktigt riktigt underbara musiken. T.om ett av mina favoritsoundtracks till Nes. Jag kan inte i närheten förklara hur mäktigt, coolt och passande soundtracket är. Försöka är inte ens lönt, kommer inte göra det rättvisa. Oj vad jag höjer det till skyarna. Det är trots allt ett av mina favoritspel. Ni får tåla det!

slutsumma: Spelet är svårt, inte omöjligt, svårt. I långa loppet vinner det många poäng, för varje gång man spelar tar man sig lite längre och varje gång man dör inser man att det är enbart ens eget fel. Det skall vara svårt. Fan! Jag tycker spelen idag är lite för lätta, och nej, jag skall inte göra ett långt utlägg om detta här och nu.
Bah, sluta läs, leta upp ett sätt att spela detta istället!

Blaster Master is some quality shit right there!

Alla screenshots snodda direkt från mobygames.com

Megadrive - Moonwalker

Igår skrev jag recensionen om Ghostbusters, i den nämnde jag att jag inte kom på fler filmlicensespel som var bra...jag kom på ett till! MOONWALKER MOFO IIIIHiiii CHAOMONNA!

Det börjar bra, mycket bra. Du ÄR Michael Jackson, hur coolt är inte det? Fast i dagsläget ser det väl mer ut som att Jackson krupit fram ur ett gravmonument man våldtar i Altered Beast. Struntsamma. Spelet bygger på filmen Moonwalker och blev en hit. Spelet är 2d plattformsaction. Konceptet är enkelt, hitta alla kidnappade barn och sedan spöa områdets boss. En sekvens i spelet förbryllar mig fortfarande. För att hitta barnen behöver man öppna garderober och diverse andra dörrar, däribland fönster! Fönster? Det måste vara ett genidrag av kidnapparna. HAHA, VI STÄNGER UTE UNGEN! Men ännu värre är det att barnen inte ser sin chans att fly. Suck. Aja, tack och lov har vi Michael Jackson till att leta upp och ta "hand" om dem. Det är allt jag tänker skämta om då alla redan har påpekat spelets ironi och lustigheter efter anklagelserna mot Jackson.

Spelet har några varierande miljöer tråkigt nog är det långa partier innan man får ett miljöbyte och det blir snabbt lidande. Grafiken är schysst och att kunna dansa "sönder" sina motståndare är awesome. Inte förrän nu har det kommit spel som tillåter sådant (se DDR). De flesta av omgivningarna är direkt tagna från filmen och återgivits med några artistiska friheter dvs man känner knappt igen det. Animationerna är väl lite av spelets starka sida. Eller nej, Michael är bra animerad, resten är rätt kasst. Michaels arsenal består av dans, dans där det sprutar glitter ur kroppsdelen som skickas ut. Hans hatt 
uppfyller även den en funktion genom att jobba extra som bumerang. En hård hatt-bumerang.

Musiken är både spelets absolut största fördel samtidigt som den gör det helvetiskt att spela. För hur bra renderingar av bl.a. Smooth Criminal och Bad som finns med i spelet går det bara inte att lyssna på dem i 5h utan att bli smått jacksonifierad och skrika saker som jag skrev i inledningen. Bieffekt vars användbarhet personen som spelar får vänja sig vid. Jag har haft nytta av det, har ni? 

Summa: Spelet är awesomeness contained. Michael Jackson mofos! Michael Jackson! Det är så underhållande dåligt att jag får gåshud varje gång jag spelar det. Spelet belönas helt klart med 3 glitterhänder av 13 Michael Jackson uppenbarelser!
  

Japp, då var det överstökat, nu är det bara till att vänta.

För övrigt har ni till ikväll på er att rösta om vilket spel som skall recenseras.

Enkelt! Vilket spel skall jag recensera nästa gång!?

1. Dynamite headdy (kamidos önskning)
   
2. Revolution X (edderfs önskning)
3. Super fantasy Zone
4. Two crude dudes
5. Blaster Master

Angående recensioner så recenserar jag bara spel jag har orginal. Det förklarar varför jag t.ex. inte kan recensera Festers Quest som edderf föreslog.
Jag vet att det inte direkt kommer trilla in många kommentarer men ni har en chans att påverka! Är det ett tillräckligt bra förslag behöver det kanske inte ens vara med på listan!

Megadrive - Ghostbusters

Filmlicensespel är av tradition avgrundsdjupa hål av äcklighet. Ibland förekommer bra filmspel. Ta t.ex. Chronicles of Riddick till Xbox och Ghostbusters till Megadrive, där tog mitt minne slut när det gällde bra filmspel, det eller att jag är lat. Första gången jag spenderade tid med Ghostbusters till megadrive var hos min polare då hans kusin var där med spelet. De timmarna jag spelade då hade etsat sig fast i mitt minne som väldigt lyckliga spelminnen. Var tvungen att få tag på det när jag började samla megadrive-spel på allvar. Hur är spelet nu? Inte så pjåkigt. Bästa Ghostbusters-spelet hittils. Om det inte finns något obskyrt spel som jag missat och ja, jag har spelat igenom ghostbusters 1, 2 och ghostbusters the animated series till C64.

Ännu ett spel i klassisk 2d plattformsaction. Gänget har fått sig en rejäl omgång chibi-manga-treatment. Som att bli dvärgar med gigantiska huvuden. Det passar fortfarande temat för man kan faktiskt se vilken i spökjägargänget det är man spelar med. Checka bara Bill Murray! Nackdelar här är att tempot kan vara lite fattigt och kännas utdraget. När man friat en nivå eller ett hus från spöken får man pengar, pengarna handlar man för. Surprise? Nej, lite tråkigt det med. Inga speciellt roliga vapen.

Hade absolut inga problem med grafiken och spelet ser ungefär ut som jag kom ihåg i mitt nostalgi-dimhöljda huvud. Mycket bruna och gråa färger, färgerna gör inte ett next gen-spel! (see what I did there?) Spelkontrollen är bra och rätt precis, någonstans runt medel i utförande. 

Allt akompanjeras av midi-blippig ghostbusters-musik. Den bästa låten är Ghostbusters covern i början; Ingen höjdare alltså. Stäng eller låt stå på, mig kvittar det. 

Slutpoäng: Spelet är underhållande på ett väldigt basiskt sätt. Enkel standard plattformsaction i 2d. Kommer ihåg många som klagade på att det var svårt. Har inget som helst minne av det. De ljuger säkerligen, jag vet bäst! Skall man spela det idag? Visst! Får man tag på det billigt! Kanske inget man betalar 80kr för på Wii direkt. Leta hellre upp en billig kopia på tradera. 40kr är det lungt värt. Några timmars hyfsad underhållning. Ha överseende med musiken bara.

(Och ifall ni undrar är det Star Trek 6 som körs på tvn i bakgrunden. 
En speciell scen med en viss "Red" från that "70´s show" 
eller ivarjefall skådisen som spelade Red) 

Ja djävlar vad jag har sovit lite idag. Först låg jag och spelade Sonic rush adventure DS ungefär tills klockan 0500. Därefter somnade jag, uppenbarligen, bara för att bli skrämd till döds 2h senare. Katten måste ha fått sin svans klämd i fönstret ovanför sängen för det tjutet som han gav upp när han hoppade rakt ner på min mage var utom denna värld. Ja fi fan vad rädd jag blev och chocken, chocken I say. Min puls var uppe i någon slags gabba-tempo direkt. Kunde fan inte lugna mig heller, kändes som att det var lika bra att gå upp. Sagt och gjort, la mig framför tv:n och somnade. Fick ett dajligt telefonsamtal i förmiddags också. Mycket bra. Imorgon bär det av!

Sedan anlände mina Megadrive-spel idag. Har nu suttit och spelat slut på mina continues i Streets of rage 3. Nästa objekt till prövning blir nog super fantasy zone, det flummigaste shootern next to Parodius-serien.

Några förslag på vilket spel jag skall recensera idag? Funderar på något av de nya...men det känns lite förutsägbart. Lämna gärna komments, jag recenserar ifall jag har det.

Jag kanske skriver om vad som händer i dagarna. Ni får se!? Ivarjefall fortsätter jag med mina recensioner.

Megadrive - Altered Beast

Oj oj oj, detta klassiska lir vinner många poäng enbart på sina samplingar. Vilka samplingar sedan, "WISE FWOM YOUW GWAVE" och alltid lika klassiska "WELCOME TO YOW DOOMAH". Detta var spelet som släpptes tillsammans med Megadrive här i Europa. Det var såklart innan Sonic fick äran iom Sonic 1. Släpptes även en horribel uppföljare till ps2 häromåret. Är detta spelet också horribelt? Såklart det är! Fast på ett kultigt cheesy kind-of-way.

Storyn är något om att ens flickvän (prinsessa? flört? älskare-sidan-om-frugan?) har blivit kidnappad och som den toffelhjälte man är ens uppdrag att rädda henne. Ganska rak och klassisk historia. Inte mycket att bry sig om.

Plattformsaktigt beat em up är ett ganska bra sätt att beskriva spelmomentet. Karaktären vandrar i sin lilla 2d-värld och slår utan respekt sönder diverse gravmonument och andra urnor. Det är rättfärdigat i detta fallet då om man inte gör det kan en zombie ploppa upp, som vi alla vet har zombies en förkärlek för levande kött och det är väl inte bra för ens protagonist. Då och då dyker blå/lila och bruna grisvargar upp, de är inte vackra. Spöa dem och du får chansen att plocka en Orb. En orb av testosteron är det nog t.om för värre utbrott har jag aldrig sett maken till. Immundigar man 3 förvandlas personen till något specialdjur. På första banan är det den alltid lika klassiska varulven. Härligt och katastrofalt dåligt. Rättfram plattformsaktion.

Angående grafiken är spritsen stora och fina, animationerna lämnar tyvärr mycket att önska. En tidig arkadkonvertering. Grafiken funkar ju, inte att spelets mekanik blir sämre. Men absolut inget speciellt. Eller jo, när det kom ut var det speciellt, inte när man jämför med spel i megadrives senare levnadsår.

Finns det musik i spelet? Måste kolla efter... Jo det fanns det, midi-pipig episk musik. bleh.

slutpoäng: Man lär sig massvis med nyttiga saker i spelet. Visste du att bästa sättet att få en skelettzombie till att bli en hög slamsor är att sparka dem på smalbenen!? Funkar mycket bättre än knytnävar mot ansiktet. Frasen "WISE FWOM YOUW GWAVE" tröttnar man aldrig på, ALDRIG!  
Tål att spelas om och om igen...i mindre omgångar med längre uppehåll. Visar spår av ålder, men kult vinner alltid!

Fuck de flesta japanska spelutvecklare, inte för att de är dåliga, utan för att de inte är lika coola som Tetsuya Mizuguchi, pannan i Q entertainment. Q och Treasure är det absolut bästa från japan när detta skrivs.

Börjar med något nytt nu, inget bättre för mig. Detta var egentligen meningen hela tiden med min blogg. Men ni vet...man är lat! Nåväl. Till recensionen!
------------------------------------------------------------------------------------------------


Megadrive - Kid Chameleon

Spelet börjar med någon harvad story om att man blir indragen i ett virtuellt arkadspel. Jaja, det funkar väl iom att det är ett spel. Inget vettigt med det alls. Däremot blir det oerhört mycket bättre när det sätter igång. Formen på äventyret kan sägas vara en Mario-klon. Plattform med koncentration i form av att kunna klä ut sig (HENCE KID CHAMELEON!) till olika figurer. Några av dem, men inte alla, är: Samurai (awesome), Järnriddare?, Noshörning (wtf?) och cyberpunkare! Tyvärr kan man inte själv välja var och när man skall bli vem, utan man hittar en outfit i ett block och den får man vara tills man antingen plockar en ny, 
klarar av banan eller, hemska tanke, får sina träffpoäng borttagna  Tänk er Super Mario 3. Fast med någon bisarr verklighetsförankring...i en virtuell spelvärld. Börjar bli mycket nu.

Det absolut positivaste med spelet är det oerhört stora utbudet av banor. Överallt finns gömda teleporters som skickar en fram, bak, parallelt och sidleds. Ryktena säger 100 banor. Bandesignen skall också nämnas i ett positivt sammanhang.

Musik existerar, inget speciellt. Ljuden är rätt schyssta, massa coola samplingar som t.ex. "DIE" och alltid lika klassiska "BLARRGH".

Spelkontrollen är snabb men precis. Det lustiga är att den europeiska utgåvan verkar ha mycket bättre kontroll, beror det på hastighetsskillnaden mellan pal och ntsc? Ingen aning. Men jag är glad över att spela Pal-utgåvan.

Utmaning: HARDCORE! Men det går att klara det, jag har ivarjefall!

Slutpoäng: Underhållande och stort spel. Finns fler dräkter än vad man tror och bandesignen är intelligent och elak, rent av sadistisk på sina ställen. Väl värt många timmars spelande!

 

Något fel är det med mig. Har haft en jobbig huvudvärk hela dagen. Har mest blivit slappa framför tv:n, men när ork medgav blev det lite warhawk och Shadowrun. Seastrom tittade förbi på kvällen, alltid trevligt när han dyker upp. Vi traggade en del om kommande filmer (som vanligt när vi snackar) fick se bl.a. trailern till nya Rambo, inte helt övertygande. Vi snackade lite Star trek iom att han såg högen med star trek dvds på bordet. Han gillade ettan väldigt mycket. Jag håller med att den är nog den bästa av dem. Mycket som stämmer överrens i den filmen!

Läste att Robert Jordan har dött. Stackars dem som verkligen väntade på nya delar av Wheel of time (eller vad den nu hette) Man tycker ju att efter 10+ böcker borde han kunnat slutföra historien. Så blev det inte. Skrattade lite samtidigt åt faktumet. Inte att han dött utan alla som blir desperata efter en upplösning. Själv slutade jag läsa efter bok 14 (svenska utgåvan) eller något. På tal om folk som dör? Colin McRae. Tråkigt. Han var väl den enda personen jag kände till inom rally (förutom Tina Turner) och det var mestadels pga spelen. Men sägas bör att spelen var nästan alltid av topkvalitet! Kommer ihåg när vi Lanade Colin McRae 2 till pc. Goda tider.

Idag sov jag väldigt länge. från 02.20 till 12.30, det är svinlänge för att vara mig. Men jag har också kännt mig lite krasslig på senaste. Var kanske bra att få sova ut ordentligt.

Japp, då var del ett av våra star trek-dagar avklarade. Idag har vi avverkat Star trek: the motion picture, Star trek II: the wrath of Kahn (KAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHN!) och Star trek III: The search for Spock!. Får se när nästa Star trek-dag infaller. Visade ju sig att varken Deceiver eller smörrebrödet hade sett de gamla filmerna. Mycket skoj för dem.

Allt började med att en Luk dök upp mitt i natten hos mig igår. Vi snackade om att titta på film och sci-fi älskare som vi är blev lotten Star trek. Men varken jag eller han har den på dvd. Blev en koll på nätet. Ingen lycka där heller. Tur är väl det att en av våra polare är en total Star trek-freak. Efter sömn ringde jag till honom på förmiddagen och sa: Vi skall glo på Star trek, är du sugen? Ett klart JA var svaret. Han tog med alla filmerna på dvd och kom till mig. Några timmar senare dök även Luk upp. Sedan började folk trilla in till höger och vänster. Snart var vi 5 pers som satt och glodde. Aaaaah Star trek, how I love thee.

Lyckades även klämma in några rundor Warhawk (WARCOCK!) och Pixeljunk Racers. Pixeljunk ansåg många vara hetsigt, vaddå hetsigt? Det är ju sådär det skall vara, snabbt och intensivt skulle jag vilja beskriva det som. Men några skratt blev det, även om de var av förvirring och misslyckande.

Warhawk däremot. Omgång nr 2 som inträffade senare på kvällen var underhållande från utklassningsperspektiv. Drog igång en server, jag och Smörrebrödet i samma lag. Capture the flag, 2 poäng för vinst och 2 banors playlist. Vi utklassade de andra totalt. Tillslut låg vi nere på en vinsttid som var 3minuter och 48 sekunder. Galenskap! som längst tog det nog 8 minuter att vinna. Då fick jag ändå springa genom hela banan med flaggan. Några andra i mitt lag härjade med jeeparna. Hoppade in i dem varpå de börjar köra mot fiendebasen igen. VAFAN! Sluta skrek jag för mig själv, hoppade ur och började springa mot vår bas. Då kommer en panzer och plockar upp mig...för att börja köra mot fiendernas bas igen! MEN ERA DJÄVLA GÖBS! SER NI INTE ATT JAG HAR FLAGGAN!?! MITT MÅL ÄR INTE ATT DÖ I DERAS BAS! Gah. Allting blev bra tillslut.

Måste bara dra några dajliga låtar som jag kört idag. Klassikers. Masterpieces.

The Bucketheads - The Bomb!  (these sounds fall into my mind)

DVDA - Now you´re a man!

Tocotronic VS Console - Freiburg 3.0

Console - 14 Zero zero

Marcus schrodt - colors Länk: http://8bp050.8bitpeoples.com/cd3/8bp050iii-07-markus_schrodt-colors.mp3

Nik Kershaw - The riddle

Las Ketchup - Ketchup song

Zager & Evans - 2525

Hitta felet!

Underbart spel. Själva spelet kan jämföras med en gammal leksak som var populärt under 80-talet. En liten sak som föreställde själva instrumentpanelen i en bil och därpå satt det en liten skärm med en ratt. Man styrde bilen på skärmen med hjälp av ratten. I vissa versioner (oftast de dyrare) kände den av när man krockade och man fick starta bilen igen, i andra kunde man köra över allting utan några implikationer. Ivarjefall. Pixeljunk racers till ps3 är ungefär samma sak som en sådan fast uppspeedat på...speed(?) och i knivskarpa 1080p. Galet. Galet roligt t.om.

Blir snabbt svårt. Kanske för svårt? Har inte lagt tillräckligt med energi i spelet för att kunna bedöma det ännu. Vad jag vet är att det är ett spel som kan jämföras med Zone ifrån de senaste wipeout-spelen. Snabbt och man kan inte brista i sin koncentration i en tusendels sekund innan det är försent (skrev först fel till försvent! Dajligt, nytt sven-ord. Andra sven-ord: svetsa; sven + hetsa)

Har inte fått testa det i mp ännu. Hade en chans innan när unk var här med pga andra skäl blev det inget. Några av grenarna är nog hejdlöst roliga i mp.

Betyg? äum. Det får betyget: Roligt än så länge.

Btw, vi får se vad som händer med besöksstatistiken iom HYPNOTOAD!

Nu har jag klarat av Bioshock. Blev lite besviken över att jag inte hittade alla audiologs, likaså hittade jag inte en weaponsupgrade. Men slutet var dajligt. Var ovanligt vill jag till och med säga. Mycket känslor i ett litet utrymme.

...snart i Bioshock. Får inte spela mer ikväll, vill ha något smaskigt inför morgondagen också.

Ush, nu har det gått åt pengar på Tradera igen. Streets of rage 3, Mega bomberman, galaxy force 2, super fantasy zone och Beavis and butthead. Allt till Megadrive. Den omgången var inte billig :(

Edit: haha, tack för påpekningen av stavfelet Edderf!

...av detta:

Snyft, så mäktigt med alla barndomsserier.

Jag erbjuder katten frihet. Katten tittar med avsmak på mig.
Är nog lika bra att stänga toalettdörren igen!


Vad jag älskar min katt!

Gött som fan. Blev accepterad till Call of duty 4-betan! Nu har jag ännu mer mp-spel att spela! Körde en runda innan, måste säga att jag gillade det skarpt. Blivit några timmar Bioshock idag. Jag och Deceiver. Mycket trevligt spel, hoppas det inte tar slut snart. Hoppas hoppas hoppas.

Hmmm... Det var inte länge Psp slim var oknäckt. Blir nog till att inkassera en snart nu när den är knäckt. Skall ha uppgraderat skärmen rätt bra, släpningarna är mindre synliga, tyvärr är det inte "helt" borta. Har inte sett själv, bara hört.

Rooten var här en stund innan idag också. Får se ifall han dyker upp imorgon. Iofs är det basket vid just den tiden tiden han tycker om att dyka upp på. Kanske han dyker ner istället?



Skapligt dajlig kille det där. Ni skulle hört hans teateruppställning kallad "the rabbit hops"

Var och köpte pizza häromdagen (ZOMG) och skulle precis betala (55kr Vånga/jämshög, delikat pizza). Då säger bagaren FIEMTIIFIM-TUUSCHEN KRRONOR. Jag följer givetvis med i resonemanget och säger: Jag har tyvärr bara 45000 kr på mig, går det bra om jag betalar resten med guld? Håvar upp mina 55kr och säger; här, det är allt jag har. Pizzabagaren tittar besviket på mig och säger med fejkad dyster stämma: Är mina pizzor inte värda mer?! Nja, 55000 är kanske lite väl dyrt. Pizzabagaren säger då kort och gott: Tja, bättre och billigare än i Stockholm ivarjefall..

Bättre och billigare än Stockholm? Mycket troligt. Pizzabagare som dissar Stockholm FTW!

Min dag har inte alls gått som planerat. Inte alls. Med betoning på "inte alls". Fast den blev ändå lyckad. Över all förväntan t.om.

Det hela började på dagen när jag skulle spela Warhawk till ps3. Kunde inte komma ut på deras servers, fick spela shadowrun istället. Hade nog en av de roligare omgångarna jag spelat. Väldigt roliga lagkamrater. Strulet fortsatte när Kamido frågade ifall han fick gamesharea några spel från mitt ps3-konto, visst sa jag. Tyvärr kom jag inte ihåg lösenordet till mitt amerikanska kontot. Det blev bra ändå. Därpå ringde morsan och ändrade tiden jag skulle hämta henne. Passade mig bättre. Hämtade morsan, missade bussen i Bridgemill. Fick besöka smörrebrödet istället. Trevligt, han bjöd mig på Cola. Tar nästa buss hem. Går inom Arnes, de har inte de chipsen jag vill ha, köper fläskesvaer istället. Käkar mat, skall titta på de nya avsnitten av mythbusters på Discovery, upptäckte att det var ett av de avsnitten jag hade laddat hem sedan tidigare. Väljer att titta på Hot fuzz. Underhållande film.

Gnu ringde nyss och var fylletraggig. Det var roligt när han själv kom till insikt om att han var just fylletraggig. Ungefär "men är jag fylletraggig nu? Jag är nog lite fylletraggig nu... sedan skrattade han och fortsatte att fylletragga! Gnu är rolig när hans alkohol-nivå överstiger den tillåtna. Får alltid en massa galna saker för sig. Fortsätt så! Och ja, nu har du fan något att läsa om. Både du och Emmuz!

För övrigt är pusselläget i Worms: open warfare 2 till psp mycket underhållande. En liten twist som innehåller många överraskningar och pedagogik då man lär sig massvis med knep för kommande rundor med kamraterna här.

Det var en rätt rolig scen när jag hämtade morsan och hennes kamrater. Satte igång Michael Sembello - Maniac på bilstereon och sjöng med. 
Hennes kamrater såg mäkta förfärade ut när de insåg att jag kunde hela låten utantill. Kanske mer för min sångröst än faktumet att jag kan hela låten som är med i en alldeles för cheesy 80´s movie.

Låt just nu Paul Engemann - Push it to the limit (scarface)

Bejeesus vad jag vill ha det nya burnout-spelet. Glodde nyss på en lång frågestund med någon kille från utvecklarna, han satt och spelade samtidigt som han besvarade frågor. Han klarade knappt av båda. Men fifaaan vad dajligt det verkar. Anlände hem för kanske 30 minuter sedan efter en heldag av spelande hos Cassius med friends. Jag och Kamido gick hem som självklara segrare i Winning eleven 10, då vi inte förlorade någon match (4 lika-resultat, resten vinster). Blev en hel del Bomberman, worms, tennis och andra spel. Mycket trevligt. Även blev det en standard kebebpizza...med strips.

Mitt nattliv har tappat lite mening de senaste dagarna då jag äntligen har klarat av Puzzle quest. Vet inte hur många timmar jag lagt på det, skulle tippa på över 70 ivarjefall. Det är fan inte lite för ett pusselspel. Oerhört underhållande. Tyvärr var sistabossen bara ett stort antiklimax. Alldeles för lätt. Hade mer problem med vanliga fiender under vissa quests än sistabossen. sistaboss, sistaboss, sistaboss. Nu ser det ordet också helt skumt ut.

Annars?

Jo, Smörrebrödet har mer eller mindre levt här under en vecka. Tnollbe har åkt hem till frankrike igen ; _ ;
Livet börjar återfå sin normala rutin igen. Pawarotti har dött ; _ ; . Humörskägget! Du får sluta ta kål på dina släktingar nu! Har vant mig vid soffan efter soffkuppen. Utforskat närområdena igen med polarna. Alltid lika dajligt bara ta bilen och köra iväg och upptäcka saker i skogarna. Denna gången blev det raviner vid lerja(lerje?)vallen.
Glo på Daal.se ´s blogg för några bilder.

Toftes syrra har tagit körkort. Hon är nog mer galen än våra lilltår!

Dajlig bilmusik i natten är för övrigt Styx - Mr. Roboto , fast, den är ju alltid dajlig i vilket fall somhelst, får nog välja oliver cheatham - Get down saturday night istället.

Smörrebrödet! Låten du har desperat sökt efter heter El Mudo - Macarron Chacarron. Nu är det sömn som gäller och sedan basket. Efter lite andra diverse inte viktiga saker förstås.

Nej nu har någon fastnat med långa skägget i brevlådan och samtidigt skitit i farstun nära bastuaggregatet. Ni får fan se till att återuppliva Humörskäggets fabror, Pawarotti. Att inte folk inser. Det är skumt.

Fler spel borde inkludera denna låt i sina soundtracks. En av de mest episka låtar som finns. Gillar klassisk musik rätt starkt. Några andra tips på klassiska låtar:

Vivaldi - Flute Concerto in G minor 'La Notte', VI. Allegro
Vivaldi - Dixit Dominus
Johann Pachelbel -Canon In D
Rimsky-Korsakov - Dance of the Bumble Bee
Pyotr Ilych Tchaikovsky - Swan Lake - Scene, Act II No. 10
Pyotr Ilych Tchaikovsky - Dance of the Reed Flutes from The Nutcracker
Edvard Grieg - "In the hall of the mountain king" from Peer Gynt suite
Léo Delibes / Viens - Mallika (Flower Duet) from 'Lakmé'
Giuseppe Verdi - Dies Irae from 'Messa da Requiem' (opening)
Johann Sebastian Bach - Toccata in D minor
Wolfgang Amadeus Mozart - Symphony No. 40 in G minor - I. Molto Allegro
Ludwig van Beethoven - Symphony No. 5 in C minor Op. 67 - I. Allegro Con Brio
Sergei Prokofiev - Montagues and Capulets (Dance Of The Knights) from 'Romeo and Juliet'
Richard Wagner - The ride of the Valkyries from 'Die Walküre'
Ludwig van Beethoven -Ode to Joy from Symphony No. 9 in D minor 'Choral' Op. 125
George Bizet - Carmen - Prelude to Act I
Edward Elgar - Pomp and Circumstance March No. 1 ('Land of Hope and Glory')

Får vara nog med förslag nu. Alla låtarna är låtar som ni nästan garanterat hört och kan nynna med i. Men är ni som mig och aldrig kommer ihåg vissa titlar...ja, då är det bra med listor!

Warhawk + mars, bringer of war = Epic win?

Satan vad vi har haft roligt med warhawk idag. Otroligt roligt spela 4 pers splitscreen online. Vi sätter upp vår egen server sedan dröjer det inte länge innan det är episka 24 player battles. Riktigt bra köp. Vet inte när jag kommer få tid till Bioshock!

Slänger in en gästblogg från min käre kamrat Stefan. Jag har absolut inget att göra med texten som står nedan förutom att jag lägger ut det på min blogg. Hans åsikter är inte mina. Som att storyn i Halo är bra t.ex. ;)

******************************************************************************
Ja då kommer första gästbloggen från mig då. Jag försöker inte ens toppa Big Ls egna inlägg utan skriver nåt.
Satt igår och spelade Halo 2 på Live och som vanligt slutade det med att jag med ilska stängde av skiten för att de laggade (som vanligt). Halo 2 har haft problem med lagg i all evighet. Men de är rätt skoj ändå så jag spelar det.

Måste erkänna att det blivit lite för lite spelande senaste tiden. Men ska ta mig an Tom Raider Legends eller va tusan de heter på 360 snart. Tomb Raider är lite samma sak om och om igen, man hoppar och hoppar och hoppar. Men dagens gamerscore-fixerade samhälle kräver att jag försöker kommer lite längre över mina 21?? Gamerscores. Men ärligt talat, jag orkar inte jaga achievments endast för att jag ska ha mer än någon annan.

Jag är trött, de är ett faktum.

Sitter och undrar när de tänker släppa Sensible World of Soccer på XBLA, de var ju grymt till Amiga i alla fall, frågan är om styrningen känns lika bra med en 360-kontroll. Igår hade Aftonbladet nån lista över de tio viktigaste spelen genom tiderna, blev en aning förvånad när SWOS var med. Men efter att ha läst motiveringen så förstod jag. För SWOS var första sportsspelet som innehöll inte bara internationella lag utan också klubblag från olika länder och där man kunde spela säsonger i olika länder.
Men det som gjorde det bra var att det va simpelt men ändå svårt att bemästra. Springer man rakt ner och vill vända sig så måste man rotera styrenheten åt det håller. Trycker man tvärt åt höger så tappar man bollen.
Hoppas de har kvar enknappssystemet. Passa och skjuta på samma knapp är dejligt.

26 dagar kvar till Halo 3. Som en del vet är jag en av landets största Halo-nördar (min nya officiella benämning). Jag driver sedan tre år tillbaka sidan halosweden.com och jag ska va ärlig. Jag har lagt ner för mycket tid på sidan. Men de är rätt skoj emellanåt så wtf.
Halo 3 kommer bli bra, mycket bra rent av. Och alla ni stackare som gnäller om att de inte går att spela FPS på konsol, ja ni får väl sitta och spela nåt annat. Men jag kommer spela Halo 3 iaf, för jag kan sikta med både mus och handkontroll (de är liksom inte svårt).

Får försöka planera in ett besök i the Basement snart, men de är svårt att ha tid me flickvän och Halo som tar upp min tid.

Och så har jag nog glömt meddela att jag numera har Gazimaluke som riktigt andranamn.

//Gazimaluke

När vi satt och spelade Warhawk som bäst (luk, tnollbe, smörrebrödet och jag) fick pojkarna panik. Katten hade fångat en fågel och hoppat ner. Fågeln "försökte" efter bästa förmåga flaxa sig fri. Blev mest ett spektakel på golvet av det hela. Snabbt uppfångat och utslängt, bara till att återgå till maratonmarschen vid namn Warhawk.

Ironi?

Hmmm. Var väldigt lungt idag, förutom några incidenter när vi spelade Worms och flatout...som vanligt. Humörskägget och Rooten satt och hetsade varandra. Hade även väldigt roligt i Shadowrun innan. Var två fransmän vars röster verkligen lät som elaka små dvärgar. De var likaså dvärgar i spelet. Varje runda envisades de med att teamkilla mig. All hell broke loose. Satt och skrek på engelska med fransk brytning att de var ett gäng cockfags med baguetter uppkörda i ändtarmsöppningen sedan andra världskriget. Alltid klassiskt att dra upp andra världskriget. Fransmännen blir lika fly förbannade varje gång. Men, teamkillar de skall de fan ha ont. Väldigt skönt när de flyttades över till motsatta laget, då fick man nöjet att sätta några väl placerade kulor i dem. Kändes ungefär som att äta en smörgås med den godaste salamin efter att ha svält sig i 3 veckor.

Humörskägget sover i min soffa nu. Låter gör han. Basket om cirka 12h. Hoppas vi blir folk. Min axel känns inte lika störig som sist. Det svider fortfarande lite när jag lägger mycket tyngd på den, annars ok.

Fick ett cp-ryck för någon timme sedan och gjorde en musik-frågesport till göbben som var kvar i källaren. Blev väldigt uppskattat. poängställningen blev följande:

1. Humörskägget 20p
   
2. Luk 16 p
3. Tnollbe 6p
4. Smörrebrödet 1p

Bäst var ändå när jag körde Michael Jackson - man in the mirror. Varpå den första gissade på Janet jackson, därefter gissade nästa person på Whitney houston sedan celine dion och dyl.

Det var för övrigt 80-tals tema på frågesporten...såklart. Men nej, nu är det sömn.