Lennies Tv-spelsblogg

Recension - Fatal Labyrinth


I mina dagar har jag nog spenderat över 300 timmar med spelet Nethack. En rogue-klon (dungeon-crawler för de nymodiga) för pc och andra diverse enheter. Nethack går ut på att man skall ta sig till botten av en dungeon och hämta upp en medaljong. När man dör är det game over och du tvingas börja om från början. Varje omstart är helt olik den förra då spelet slumpar fram banorna. Grafiken är extremt enkel och finns i två utföranden, ascii-tecken och enkel grafik. Vad som gör spelet fullkomligt lysande är valmöjligheterna och hur avancerat det är. Det finns ras, klass, ståndpunkter och kön att välja mellan. Nördig humor är ständigt närvarande med referenser till det mesta inom fantasy/sci-fi litteratur/tv-serier. Nackdelen med Nethack är inlärningskurvan. Manualen är många sidor a4 med enbart de olika tangentbordskommandona för att utföra ting. Det börjar trevande med att försöka förstå hur man tar på sig utrustning genom knackiga tangentbordskommandon. Snart sitter du där och försöker förstå hur det går till att skjuta pilar från din pilbåge. När väl kunskapen för de mest basiska egenskaper sitter där börjar charmen infinna sig. Spelet visar upp sig från sin starkaste sida och tvingar dig till att spendera mer och mer tid med det.

Varför har jag dragit upp detta och skrivit en långt utlägg om vad och hur Nethack är/fungerar? Jo. Fatal labyrinth är Nethack-lite. Eller ännu simplare. Det är en av Nethacks föregångare fast med bättre grafik och mindre, mycket mindre valmöjligheter.

Spelet börjar som ett väldig rutinmässigt standard-rpg med en grabb som springer omkring i stadsmiljö och talar med fastbultade npc´s som definitivt inte har fått någon professionell skolning alls. Byns visa herre förtjänar verkligen sin titel då han kan säga två, TVÅ, olika meningar. Stora plågan är tydligen en drake, eller kanske borgen drakborgen? Lade inte ner för mycket uppmärksamhet på början. Drake eller borg, jag menar, det kan väl inte skilja för mycket i utmaning? Stor som stor!

Nåväl, när grabben väl hittat in i borgen börjar spelet på riktigt. Upplägget är rut och tur-baserat, realtime. Varje gång man flyttar sin karaktär får fiender också en chans till förflyttning. Genom att trycka på A-knappen gör man ett stillaståendes drag. Detta är otroligt användbart när man måste lägga upp sina strider med flaskhalsstrategi. Attack mot fiender sker antingen genom att gå på dem eller att använda ett föremål över distans såsom pilbåge eller magi.

Fatal labyrinth gör extremt mycket förtjänt av sitt namn - Fatal och labyrinth. Båda sakerna förekommer obönhörligt ofta. Labyrint är du inne i hela tiden och dödlig får vi hoppas på att den som spelar delar ut i doser än tar emot. Men nej, du kommer dö, dö ofta. Har fortfarande efter otaliga timmar inte klarat av det. Nu kommer säkert någon dra till med "men jag klarade av det på tredje försöket" och då säger jag TUR eller lögn. Troligtvis det sista. Continues ej inräknat (ni vet väl att continues är fegt!?)

När man springer omkring och utforskar labyrinten kommer man stöta på olika föremål. De flesta är objekt som man plockar på sig och kan använda eller utrusta sig med. Vad som mer hittas är mat. Det finns en matmätare. Låt den nå noll och du dör. Ät för mycket och du kommer automatiskt tappa varannat drag. Du blir långsam. Långsam och ännu lättare för att dö. Kom noga ihåg var mat finns. För mat kan du tydligen inte förvara på dig utan måste äta direkt vid upplockning. Seriöst. Grabben kan förvara 8 närstridsvapen, 8 rustningar, 8 hjälmar, 8 ringar, 8 trollstavar, 8 trollformler, 8 potions, 8 pilbågar men ingen mat? Trippel-suck!

När du plockar på dig föremål har du ingen som helst information om dem innan du har utrustat dig med föremålet eller använt dem. Detta kan leda till en hel del problem med ondskefulla föremål, t.ex. trollformler. Rekommenderar starkt att använda trollformler på säkra platser. Du vill inte få en dans-formel på dig i sällskap av tre magikers som absolut vill spå framtiden i dina inälvor.

Vidare till utforskningen. Varje våning har en trappa upp. Ibland hittar man inte trappan och får då springa omkring och trycka A-knappen mot väggen för att leta efter hemliga gångar. Drygt men ett härligt element av njutning när man väl lyckas. När du har avancerat en våning försvinner trappan till nedanvåningen och du är fast, fast till att försöka avancera uppåt.

Repetition är ständigt närvarande, skulle till och med våga slå till med att säga att spelet är repetition. Grafiken är väldigt enkel och mindre detaljerad men fyller sitt syfte. Klart och tydligt visas olika föremål och fiender. Tyvärr faller det även lite på just sin enkelhet. De 10 första nivåerna ser alla likadana ut och detta är inte mycket att hurra för. Fienderna likaså sin karaktär har en animationsbas som bestod av att ge pengar till en sprite-animatör för att han skulle teckna animationerna, varpå sagda animatör fick hybris och flydde med pengarna till Hawaii. DÄRPÅ ger de jobbet till den lokala springpojken eller praktikanten...som är blind och utan någon arbetsmoral.

Musiken lider lite av ovanstående faktum. Inte att den är dålig, utan tvärtom, den har skön basslinga och härligt beat som pumpar ut riktigt fin bas via min subwoofer. Tyvärr upprepas den till förbannelse och ändras inte förrän du kommer in i en helt ny miljö. Detta sker sällan, väldigt sällan. Först sitter man där och lyssnar nyfiket, snart sitter du och digger med, varpå det går över till ett med-nynnande i musiken och slutligen går det över i ett rabiat stadie av ilska. Aldrig tidigare har det varit skönare att byta grafisk miljö. Ok. "Havet är djupt"-låten i Kingdom Hearts är otrevligare. Fast inte med stor marginal.

Summa labyrintum:

Spelet är en blek kopia av kanske världens bästa spel. Ändå bibehåller det lite av stämningen och underhållningen. Att ständigt behöva oroa dig över mat och flaskhalsar i labyrinten är underhållande. Upptäcka den hemliga korridoren som leder till nästa trappa är underbart. Hitta ett nytt vapen som ger dubbelt så mycket skada och äntligen gör att man kan besegra både ninjas och robotarna (?) utan att själv behöva stryka med är lycka. Att stiga i level och få mer hp är lika vanebildande som andra rollspel. Vad som däremot är tråkigt är att valfriheten knappt finns för skapande av karaktär. Det är alltid warrior man tvingas vara. Likaså variation. Lite mer av den varan hade varit uppskattat. Spelet lyckas fortfarande vara underhållande. Hell, jag blev nog spelandes i 2 timmar när jag skulle ta screenshots för recensionen. Kom längre än på länge. En omgång med jämna mellanrum räcker. Ta spelet för vad det är. En nedbantad konsol-variant av Nethack. Det duger för stunden.

Nu är det ca 3 månader sedan jag startade min karaktär. En Företagsinriktad supporttekniker vars skills är teknikrelaterade lösningar, hårdvarukännedom och gudomligt tålamod (+4 crafting, +5 tech och +4 endurance). Nu började det, äventyret. Hur mäktig skall min karaktär bli? Efter ca 1,5 månaders grindande (3 veckors tutorial) nådde jag min första milstolpe.

Level 10.

Mina dagliga äventyr under 9h (1h lunch), 5 dagar i veckan, hade burit frukt. Att varje dag crafta lösningar, supporta local businessmen och forska i guildernas it-struktur gav lön för mödan. Jag nådde Level 10. Helt plötsligt fick jag äran att vara kontaktpersonen mellan min guild och en stor craftingguild som koncentrerade sig på elektronik/dynamik inom lampor. Jag var den som stod som medlare i vågens väg mot stranden. Mottog äran med stolthet och glädje!

Vardagen fortsatte, min grinding fortsatte.

Dag efter dag. Vecka efter vecka. Nu 3 månader senare når jag Level 20.

Level 20. Idag fick jag äran av vårt skrås gruppchef att bli kontaktpersonen för ännu ett elektroniskt inriktad samfund som huserar i norden. På måndag sker den officiella överlämningen av mitt ämbete. Min experience har rusat i höjden. All rutinhantering, interaktion med behövande (npc´s) och random encounters (tekniska intermezzon) resulterade i att jag levlades upp till åtminstonde hälften av de flestas level i min subguild.

Detta är bara början.

Jag fortsätter med glädje min IRL-grinding.

Jag vill ju veta hur mäktig min karaktär kan bli!

Blargh! Möts av ett otrevligt brev när jag kommer innanför dörren. Skatteverket? Hoppas de ger mig pengar! Det och lite sällsynta Megadrive-spel. Ungefär lika stor chans för båda scenarion att inträffa.

Ivarjefall.

Öppnar brevet och vet genast vad det rör sig om.
Jag hade glömt att betala min restskatt på 2500kr. Och plötsligt kommer jag underfund med varför jag hade så gott om pengar att röra mig med förra månaden. Det var ju den kostnaden som var inplanerad där. Aja, fick bita tjuren i pungen och rullstola mig fram till den bittra sanningen i form av internetbanken.

2500kr fattigare sådär, vad är sedan det första jag gör? (förutom att laga en delikat ugnsbakad falukorv med pfefferonis, svamp, rödlök, passerade tomater och gott om krydda) Jag bjuder såklart på två spel här på Cowabunga. Att jag aldrig lär mig.

3100kr fattigare men två spel rikare. Antar jag, har inte fått svaret ännu.

Får föreställa mig att de två spelen är djäävligt sällsynta!

Tänk en gång för länge sedan (ett år sedan). Då var det en tävling på xbox-live i Lumines och Small arms. Fantast av Lumines som jag var anmälde jag mig snabbt som fan. Målet var att få flest antal borttagna block på 60 sek. Tufft tänkte jag! Började träna. Tröttnade på att träna. 60 Block såg vid början ut som en omöjlig utmaning. Tiden gick och träningen blev mer intensiv. Då var det äntligen tävlingsperiod. En vecka pågick tävlingen. 100st priser, plats 2-6 fick finare priser och nr. 1 fick finast. Världsomfattande tävling.

1. 42" lcd hd-tv
2-6 Paket med hd-dvd, filmer och ms 360 ratt.
7-100 500 ms points.

Jag påbörjade min nötning. Nu gällde det. Satt och spelade challenge 60 sec ca 5h varje dag. Jag sprängde 60 block på 60 sek, sprängde snart gränsen för 80, 100, 110. Sedan tog det stopp. Kvar framför mig på highscore-listan låg kaxiga Jänkare. Jag ville verkligen slå dem, slå dem på fingrarna. Jag började analysera spelet, rita upp blockstrukturer, memorerade mönster att börja med. Ingenting verkade funka. Varför? Jag hade ju förstått vad som var det mest optimala?!

3 dagar kvar.

Ligger på 113 block på 60 sek. Varför kan jag inte pressa mer? Ledaren har över 140! Snart gick svaret upp för mig. Det var inte spelmekaniken jag hade misslyckats med, den var bra (om än ej perfekt optimerad) utan det var handkontrollen. Plockade isär min 360-hk och slipade ner kanterna runt styrkorset, monterade ihop igen.

1:a försöket, inget bra. 2:a försöket, inget bra. 3:e försöket, 120 block! Handkontrollen gör skillnad. Nu behöver jag inte lägga lika mycket tid på att kontrollera blocken, nu kan jag pumpa ner dem och fortfarande ha kontroll! Lycka.

Snart upptäcker jag hur jag kan finslipa min taktik lite till för att slå bättre rekord. Sista kvällen sätter jag 146 block som högsta rekord. Det räcker till en 5e plats. Vågar knappt sova. Tänk ifall någon puttat ut mig från listan!? Går upp efter 2h sömn och sätter mig framför Lumines igen.

Det har varit en hård vecka av lumines, ca 50h la jag ner.

Resultaten är klara, listan resettades. Jag blev 5a i världen!

5a i världen.

FEMMA!



Tiden går, några priser dyker aldrig upp. 1 vecka, 2, 5, 7, 10 veckor passerar. Besöker xbox varje dag och diskuterar med de andra som ej heller har fått sina priser. En dag får jag ett mail:

"Congratulations, you are a potential winner of the grand prize"

-va? Grand prize? Schysst, de kallar 5e platspriset för grand, coolt!

Faxar in underteckning av dokumentet som frånsäger microsoft ansvar och dyl.
Tiden passerar långsamt. Ännu några veckor går förbi.

Plötsligt sker det. Det knackar på min dörr. Öppnar. Dhl? Vad vill de mig?
Får ett platt kuvert i handen, skriver på papper och vinkar adjö till den trevliga herren som lämnade detta.

Öppnar kuvertet och tar ut innehållet.

"blah blah blah, you have won 1500 dollars blah blah blah grand prize"

Wait, back the fuck up? 1500 Dollar? Grand prize? Vann jag grand prize?

Visar sig att under tävlingens gång hade ms ändrat reglerna för tävlingen från att vara världsomfattande till att vara regionsuppdelat. dvs, jag var bäst i Sverige (och europa) med råge. Fick pengar till ett värde av 42" lcd hd-tv.

Schysst. Den dagen var jag glad. Äntligen fått pengar för att göra något jag alltid vetat jag har haft en talang för.

Tyvärr dog mitt intresse lite för Lumines den dagen. En del av det roliga med spelet försvann när jag besegrade, behärskade, kontrollerade det. Ett av mina favoritspel har nu tappat sin charm.


Än idag vet jag inte ifall det var värt pengarna...

http://hugin.homelinux.org/lennie/bilder01/lumineswin.JPG

Började med att jag inte somnade förrän runt 02.00 inatt, mitt Tales of Eternia på pspn var alldeles för spännande i det stycket för att kunna avbrytas av något sådant trivialt som sömn.

Bara till att gå upp 07.15 sedan för att åka till jobbet.

På jobbet har det däremot varit rätt lungt. Diskuterade lite om 360n och ps3an med min arbetskamrat. Haft kul med de andra. En bra dag.

Väl hemma slår det mig att det är måndag (ja, först då fattade jag) och det var dags att leta upp senaste avsnittet av Dexter. Deceiver ringer och informerar mig om hans tidpunkt för ankomst hos mig, vilket var ca 30m senare. Därefter blev det Dexter. Grymt spännande, är fortfarande uppe i varv nu nästan 3h senare. Vilken härligt sympatisk mördare, kan man skriva så utan att bli förklarad som en knäppskalle?

Hmm, något mer spelrelaterat som hänt idag. Jo, körde igenom 3 uppdrag i Ace combat 6. Hittils har det gett mig ett litet svagare intryck än de andra delarna i serien. Tappat lite av känslan. Finns ju fortfarande chans att den hittar tillbaka. Läggdags strax för att kompensera nattens spelande...bara det inte upprepar sig.

Recension - Outrun2019


Vid 570 km/h tystnar motorn. Högt varvljud förbyts mot ett stegrande synth-tjut. Den grönt till rött-markerade varvmätaren förvandlas steg för steg till en silvrig markörer. Vad händer? Vad kommer hända när hela varvmätaren är silver? Plötsligt sker det. KRESCHKREEEEEEEEEESCH! Ett ljud vars närmsta släkting är "sprängning av ljudvall tolkat av Jean michell jarre" ljuder ur högtalarna och accelerationen är snabb, snabb och svårkontrollerad. Vilket monster! Vilket monster till bil det är jag har fått tag på?

Är alla lika galna 2019? Och vad är det för galningar som bygger upphöjda vägar utan skyddsräcken på långa partier? Inte för att nämna alla stycken där det saknas väg och förväntningarna på att man skall pricka en yta mindre än bilen i vansinneshastigheter för att hoppa. Människor i framtiden är galna. Målet är enbart "to own the road" och då citerar jag ordagrannt manualen! Men faen vilket coolt/grymt/häftigt racingspel.

Mitt tycke för outrun-serien har alltid varit stort. Har avnjutit orginalet på arkad fler gånger än jag vill erkänna och spelat de flesta avkommer, vissa mindre bra (turbo outrun bleh). Lyssnat sönder soundtracket och kan när som helst nynna alla låtar (få nu inte för er att väcka mig mitt i natten dock!) från spelet. Döm om min förvåning när jag hittar Outrun 2019 för några år sedan på nätet. Vad är detta? Ett outrun-spel som jag inte känner till? Till
Megadrive?

Givetvis skaffade jag det några år senare och har de senaste veckorna spelat igenom det minst
en gång per vecka.

Grafiken är väldigt ren och stilfull. Designen är på topp. Bilarna ger ett intryck som utstrålar futurism. Miljöerna är enkla men fyller sin funktion till fullo genom att erbjuda variation och bra fartkänsla. Bakgrunder bryter härligt av i horisonten och uppmanar, nästan inbjuder dig att köra dit. Animationerna är välgjorda och passar bra in i hur vägen rör sig. Grafikmotorn de använder är ovanligt komplex för ett outrun-spel. Vägen höjer sig över marken,
skapar viadukter, broar, delas och går parallelt bredvid varandra. Det som imponerar mest är att allting går smidigt och inte har några drops alls.

Musiken är av topkvalitet, har därför sparats till sist. Problemet är att jag står i ett litet dilemma här. Jag har nog inte tillräckligt många positiva ord kvar i mitt förråd för att kunna ge detta underbara soundtrack en rättvis beskrivning. Instrumenten i sig som utgör låten är kanske inte högsta kvalité i sig, utan här är det helheten som är underbar. Tänk er att någon ber mannen som gjort musiken till outrun sätta sig ner och göra musiken till ett nytt outrun som utspelar sig i framtiden. Han får dessutom inte göra låtarna sämre än orginalen. Resultat = detta, soundtracket till Outrun2019. Rört av gudarna. Hyllat av mig!

Summa speedum:

Ett väldigt roligt spel med underbar musik. Lite för lätt. Synd att det inte finns batteriminne heller då spelet har stenhård koll på dina tider för varje liten sträcka. Ett av de få spelen där time-trial hade kunnat liva upp det mer (tänker på dig lotus turbo challenge!). Kan rekommenderas för alla. En detalj är att stage 3, round 2 är Stockholm (Tredje utmaningen, första förgreningen till vänster). Kontrollen är responsiv och känns naturlig, man tvingas till att lära sig när och framförallt var man skall aktivera sin turbo. Överlag ett väldigt komplett spel som tyvärr faller på frånvaron att batteriminne och bra multiplayer-läge.

Spenderat några timmar i soffan framför tv:n tillsammans med min kära ps3-handkontroll. Tillsammans har vi idag räddat Tequilas dotter och tagit ner två (rivaliserande) kinesiska maffiarörelser och en mindre rysk. Utmärkt spel, tyvärr lite för kort. Stranglehold that is.

Nu blir det nog att jag lägger mig lite framför Megadrivet och funderar på ifall man skall skriva en recension idag...

Blargh, Kamido vinner tillbaka mig från döden med hans kommentar. Underbar!

Största spelhändelse idag: När jag aktiverade "Barrage" i Stranglehold för första gången. Equippad med automatvapen laddar Chow yun trotsigt om och med en min i ansiktet som säger "fuck this, time to make them go away" börjar han sina 10 sek of total annihilation!

Det var ren magi, gåshuden reste sig direkt på armarna. Minen hade de lyckats få till perfekt från hans vanliga look, den som används flitigt i Hard Boiled. Oh hur jag älskar Hard Boiled.

Hittils tycker jag att Stranglehold är ett alldeles utmärkt tidsfördriv, intensiv aktion och chow yun fat, vad mer kan man begära? Längre speltid är ett bra svar...