Megadrive - Recension - Battletoads

image103

Recension - Battletoads

Ambient warfare-frogs. 
Battletoads. 
Ett otroligt harvat beat em up som handlar om tja, vad handlar det om?

Ingen aning! Har aldrig tittat igenom introt på Megadrive-versionen. Jag äger även Gameboy-versionen, även där har jag ingen aning om varför man strider sig igenom ett halvdussintalet banor. Känns som att det inte är särskilt viktigt här. Battletoads, är det ett försök att rida på vågen som kom iom Turtles? Högst troligt. Spelet är gjort av Rare - mer kända med spel som R.C pro am 1 och 2, Donkey kong Country (100/100 Superplay) Lunar jetman och Snake Rattle n Roll. Senare även kända för skräp som t.ex. Perfect dark zero. Bleh.

Ivarjefall. Ett beat em up som mest fick berömmelse för sina tecknadefilm-inslag i form av händer och fötter som förstorades i slutet på slagkombinationer. Ett annat skäl till berömmelsen är/var att det är fruktat svårt. Det stämmer, spelet är svårt, mycket svårt! Gameboy-versionen som jag har spenderat mest timmar på av megadrive och gameboy-versionen var fruktat svår. Spelet till Md verkar definitivt inte vara lättare då jag börjar få slut på mina liv på bana 4. Alltid bana 4. Mitt mål är att erövra spelet komplett en vacker dag. Den dagen kommer troligtvis aldrig att infinna sig.

När man spelar finns det vissa saker man genast lägger märke till. Färgsättningen är ovanligt platt. Miljöerna är väldigt väldigt enformiga under samma nivå. Fullt av elaka hopp som designers har lagt dit enbart för att kunna få höra tusentals barn skrika sig hesa av frustration. Precis sådana här spel var det som formade mig som gamer. Spel med hardcore-utmaning. Gamers är fan för klena idag (nej, jag skall inte in på detta ämnet igen).
Animationerna är lite sådär naivt småroliga. Med de tecknade inslagen av händer och fötter som förstoras beroendes på situationen och slagkombinationerna. I övrigt är det absolut inget speciellt, ytterst medel inom det grafiska området.

Musiken existerar men varken berör eller stör, mer behövs inte sägas.

Summa summarum: Det är svårt! Folk har dött för mindre. Ifall man skall spela det skall man spela det tillsammans med någon. Co-op gör det oerhört mycket mer underhållande. Skall lägga det på någon slags lista är det precis under streets of rage 3 (singleplayer) när det kommer till underhållning. Co-op is the way to go. Finns betydligt bättre spel inom beat em up genren.
På grund av det bisarra temat och utmaningen har det uppnått kultstatus. Jag ifrågasätter inte kultstatusen då det bisarra alltid tilltalar mig på ett eller annat sätt. Kanske mer än ni ville veta? Mooaahahahaha!
Jag säger: Ge det en chans och se ifall det tilltalar dig! Bana 3! Den förbannade bana 3! Den med jetski. Fy fan för den!

Which game is this?
Battletoads!



Kommentarer
Postat av: Tisse

Hoho, det är ju samma som banor som till NES, det visste jag inte...
Men du får ju faktiskt rycka upp dig nu, jet-skin är ju nåt av det roligaste!
Vänta bara till bana 7, då blir det mer nazi-flygplansåkning kan jag säga dig...
Kan även tipsa om att på NES-versionen finns en varp i slutet av bana 3 så man kan hoppa över den tråkiga snöbanan...
(För övrigt är mitt rekord bana 9 - tror jag, man ska köra nåt race mot en fet råtta som är helt cp-svårt...)

2007-09-23 @ 22:04:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0